Nya Jönssonligan! Recension

Nya Jönssonligan: En återförening som får oss att klia oss i huvudet!

Nya Jönssonligan är tillbaka med storstilade agenter, men kan de fortfarande få oss att skratta? Låt oss utforska!

Nya Jönssonligan, med en stark ensemble bestående av Robert Gustafsson som Sickan, Jonas Karlsson som Vanheden, Anders Jansson som Dynamit-Harry och Jennie Silfverhjelm som Doris, har nu intagit biodukarna.Återföreningen av dessa klassiska karaktärer borde ha varit en fest, men tyvärr känns filmen mer som en gammal skämt som ingen minns. Med en regissör som Eddie Åhgren har förväntningarna varit höga, men kritikerna har inte hyllat hans arbete. Många har uttryckt sin besvikelse över bristen på skratt och den slitna humor som tidigare gjort Jönssonligan så älskad. Kanske är det dags för teamet att lägga ner sin planerade kupp och återgå till ritbordet.

Roberts Gustafsson, känd för sin mångsidighet, lyckas få fram några få skratt, men hans prestationer når inte riktigt upp till de klassiska Jönssonligan-nivåerna. Jonas Karlsson som Vanheden erbjuder en stabil insats, men har på tok för lite roligt material att arbeta med. Dynamit-Harry, nu spelad av Anders Jansson, levererar ett par underhållande stunder men de glöms snabbt bort i en film som känns mer som ett nostalgiskt plåster än en nyfiken intrig.

Det som gör denna version speciell är att den utspelas efter att gänget varit på flykt. En spännande vändning men som tyvärr inte utvecklas tillräckligt för att hålla intresset vid liv. Med en intrig som handlar om en ny kupp, kunde man ha förväntat sig mer action och skratt. Tyvärr är det lite som ett tomt löfte; varje gång vi hoppas på att filmen ska ta fart, så stannar vi kvar vid stillastående scener och tråkiga dialoger.

Kritikerna är inte snälla mot den nya Jönssonligan. Det är som om filmen saknar den magi som gjorde originalfilmerna till en stor succé. För att vara ärlig, om man vill ha nostalgikickar är detta kanske bättre att se i retroformat på tv:n istället för i biografen. Med en stor del av humorn försvunnen känns filmen som en tråkig skakning av en gammal flaska läsk; den är fortfarande kolsyrad, men kanske inte så uppfriskande som vi hade hoppats.

Visste du att Robert Gustafsson en gång spelade över 100 olika roller i en och samma föreställning? Eller att original Jönssonligan-filmerna har sålt över 10 miljoner biljetter i Sverige sedan de började släppas under 1970-talet? Det är tydligt att arvet av Jönssonligan fortfarande är starkt, men frågan är om den nya filmen verkligen kan leva upp till den traditionen? En sak är säker - publiken längtar efter ett nytt skratt, inte bara en nostalgisk återförening.