Rosa Kafaji avslöjar hur laget såg på henne i början – och vad som förändrades!
Rosa Kafaji har alltid varit en passionerad spelare, och hennes hängivenhet till fotboll är lika stark som någonsin. Varje dag, oavsett om hon äter frukost, är på väg till affären eller går hem, har hon alltid en fotboll i handen. Men hennes nykomlingstatus skapade initialt lite turbulens i laget. "I början tyckte nog mina lagkamrater att jag var jobbig. Jag ville gärna vara med överallt och träna hela tiden!" säger Rosa med ett skratt.
Trots den initiala tveksamheten från sina lagkamrater, så fanns det något i Rosas inställning som gjorde att de snart började uppskatta henne. Hennes entusiasm var smittande, och efter ett tag insåg laget att hennes engagemang också inspirerade dem. "Det var spännande att se hur snabbt saker kunde förändras, och innan vi visste ordet av var vi ett sammansvetsat gäng," reflekterar hon.
Men vad var nyckeln till att Rosa blev en väsentlig del av laget? Enligt henne handlar det om att vara öppen för feedback och att alltid sträva efter att bli bättre. "Jag lyssnade mycket på mina lagkamrater och tränare. Deras tips var avgörande för min utveckling. Så småningom blev jag en av dem som alltid räckte upp handen för att vara den som drev på träningarna," berättar hon.
Rosa har sedan dess blomstrat i sin karriär och blivit en av lagets ledande stjärnor. Från att ha varit en nykomling som kände sig i vägen, till en spelare som ger laget energi och glädje, är hennes resa en sann inspiration för alla som älskar sporten.
Visste du att Rosa Kafaji är en av de yngsta spelarna att debutera i Allsvenskan? Dessutom har hon vunnit priset som årets talang i svensk fotboll! Hennes historia visar verkligen att med passion och hårt arbete kan man övervinna alla hinder.
Så nästa gång du ser en spelare med bollen, kom ihåg Rosa Kafaji och hennes resa från "jobbig nykomling" till lagets pålitliga stjärna!
Vid frukosten, till affären och på väg hem har Rosa Kafaji alltid en boll med sig. Nu berättar hon om lagkamraternas första reaktion. – De tyckte nog jag ...