Så länge hjärtat slår

Så länge hjärtat slår: En film som viskar ut sanna hjältar i pandemins skugga!

Bianca Kronlöf tar oss med på en resande känslomässig berg-och-dalbana i Ella Lemhagens covid-drama – ett mästerverk där hjältarna lyser starkast!

I den nya filmen "Så länge hjärtat slår" får vi följa vårdbiträdet, spelad av Bianca Kronlöf, som kämpar mot pandemins mörka sidor. Regisserad av Ella Lemhagen, blir detta drama mer än bara en skildring av våra svåraste tider; det blir en hyllning till de osynliga hjältarna som har kämpat i vården. Med en känsla av naturalism låter filmen oss känna varje gnagande oro och glädje som kommer med att spela musik under en så osäker tid. Det är en historia som vill upplysa och minnas, snarare än att fördöma och glömma.

Filmen inleds med en livlig och festlig konsert där musiken får jublande hjärtan att slå, trots den dystopiska verklighet som vi alla har varit med om. Kronlöf lyser på duken, med en gitarr i handen och en röst som förmedlar hopp mitt i stormen. Genom hennes ögon får vi en inblick i vikten av att minnas och hedra de som kämpat för vår säkerhet, särskilt i ljuset av de skandaler som kom fram under pandemin. Med starka stödroller, inklusive Vera Veljovic från Spira, får vi en mångsidig och vibrerande berättelse full av känsla och mänsklighet.

"Så länge hjärtat slår" tacklar frågor om hur vi beter oss som samhälle under kriser. Den visar att även i mörka tider kan relationer och musik ge tröst. Lemhagen lyckas skapa en atmosfär där vi inte bara observerar, utan också deltar i de känslor som skapar kärlek och medmänsklighet. Det finns en medvetenhet om hur snabbt vi kan glömma, och filmen manar oss att inte bara minnas pandemins hjältar utan också lärdomarna från dessa svåra tider.

Den 27 september 2024 har "Så länge hjärtat slår" biopremiär, och förväntningarna på denna film har redan byggts upp i takt med dess kampanj. Vi står alla på tröskeln till att återspegla våra egna upplevelser under pandemin när vi tar plats i salongen. Verkligen ett tillfälle för reflektion, minst sagt!