RECENSION. Den legendariske tv-spelsrörmokaren Super Mario har blivit med långfilm. SvD:s recensent tycker att filmen lyckats behålla en autentisk ...
Men för oss vanliga vuxna som redan får vår beskurna dos av ”Paw patrol” hemma är det svårt att inte bli lite besviken. Man har valt att göra filmen till en origin story där rörmokarnas ursprung utvecklas: de är från en italiensk invandrarfamilj i Brooklyn som en dag trillar ner i ett rör och ramlar ut i Svampriket. Vad som sedan följer är en dryg timme av hoppande, studsande och go-cart-åkande där det mesta ur Super Marios digra spelbibliotek hinner få sig åtminstone en blinkning. Mario ska prata som en karikatyr av en pizzabagare (”It’s-a me! Wiho!”) inte som en amerikan, klagade de och hotade med bojkott. Den italienske rörmokaren Super Mario har varit en tv-spelsikon nästan lika länge som tv-spel varit ett fenomen.
Som en person som växt upp med att spela Mario i exponentiellt högre bitkvalitet ger det nästan ASMR-rysningar av att se namnet Shigeru Miyamoto som producent.
Kanske beror det på att de som ligger bakom de nya filmatiseringarna växte upp med spelen och har en förståelse för dem. Någon avancerad plot är det inte – du får plats med den på en halv sida. Tyvärr separeras bröderna och Mario ger sig ut för att hitta Luigi. Förmodligen beror det på att historien om de två rörmokarbröderna denna gång är animerad – dessutom av studion Illumination som kan det här med slapstick och söthet efter alla sina Minions. Bröderna Mario och Luigi försöker få fart på sin rörmokarfirma när de råkar komma lite för nära ett stort grönt rör och vips så har de transporterats från Brooklyn till en magisk ny värld. För trettio år sedan blev nämligen det japanska tv-spelsbolaget traumatiskt brända när Super Mario Bros (1993) med Bob Hoskins och John Leguizamo som Mario Mario och Luigi Mario totalfloppade på biograferna och direkt hamnade på sämsta filmer någonsin-listor.
Trots att storyn är tveksam och att första försöket sågades vid fotknölarna har Nintendo än en gång låtit göra film av de ikoniska rörmokarbröderna.
[The Telegraph](https://www.telegraph.co.uk/films/0/super-mario-bros-review-monstrous-animation/), som tycker filmen är sämre än den från 1993. [Aftonbladet](https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/film/a/15yPQl/the-super-mario-bros-movie-har-ar-recensionen) menar att filmens färger och tempo passar bra för yngre barn, men att storyn är så blek att man glömt den efter några timmar. [Polygon](https://www.polygon.com/reviews/23669990/super-mario-bros-movie-review-references) kallar den en onändlig nostalgitripp som främst är gjord för att locka tittare, inte att faktiskt ge dem något att minnas. Det finns något för alla filmtittare, och dessutom mängder med referenser för alla oss som känner till spelserien, skriver man och plockar fram betyget 8 av 10. [Rotten Tomatoes](https://www.rottentomatoes.com/m/the_super_mario_bros_movie) är snittet 51 procent positiva efter 93 recensioner, och [på Metacritic](https://www.metacritic.com/movie/the-super-mario-bros-movie/critic-reviews) snittar filmen 49 av 100 efter 35 recensioner. Trots att storyn är tveksam och att första försöket sågades vid fotknölarna har Nintendo än en gång låtit göra film av de ikoniska rörmokarbröderna.
Mario och Luigi transporteras till en magisk dimension i den nya filmen.
Skaparen bakom Mario, Shigeru Miyamoto, har uttalat sig om Nintendos tidigare försök att göra film inför premiären av nya “Super Mario Bros. Filmen".
Jag tycker verkligen att Despicable Me-teamet och Nintendo gjort helt rätt här, berätta en rapp och färgsprakande roligt lättsam story om karaktärerna vi alla ...
Hoppas Nintendo lyfter på locket och ger oss filmer från andra spelserier som 'Zelda' och 'Metroid'.