Newcastle United

Finaler är speciella. De kommer så sällan. De lovar mycket på förhand. Ibland levererar de. Ibland inte. En finalförlust ger en alldeles speciell tomhet.

Det kan förstås bli en Wout Weghorst på en annan position. Det kan bli Diogo Dalot på högerbacken. Det såg vi mot Leicester. Och går det lite snett från början har han ett bytes-ess i rockärmen. Det såg vi mot Barcelona. Ja, det är nog faktiskt det enda alternativet. Inte för att vi inte kan klara oss utan Rashford. När vi möttes i höstas höll det i 90 minuter för Newcastle. Det förklaras månne av att Bruno Guimarães har varit avstängd. Men när den som har vunnit precis allt firar på det sättet, ja då skickar det alla de rätta signalerna. Oftast är det finalen som får en evig plats i minnet. Erik ten Hag sa det bäst.