Aida

Linus Fellbom om att jobba med sin pappa • Elefant-urin och nördar • ”Här är det en tillgång att vara konstig”

Här är det en tillgång att vara konstig, så jag har alltid trivts bättre här – än i verkligheten höll jag på att säga, haha! Så var det verkligen för mig – på teatern fick jag vara som jag är. Det högsta jag önskar mig inför en premiär är att alla inblandade ges möjligheten att göra sitt allra bästa. Min biträdande scenograf, Peter Astor Öhgren, som jag jobbar jättetätt med och som även var med på Eurydike, är min vapendragare i detta. Aida är ett fantastiskt verk och utmaningen är att försöka göra det rättvisa och berätta historien på ett begripligt sätt. Det är det som gör teatern så fantastisk – det är en plats för många olika slags nördar som samlas under ett tak. Men som regissören säger; det är vår plikt att försöka göra det vi kan. Det ska se ut som hieroglyfer, men det ska inte gå att läsa det om man nu kan läsa riktiga hieroglyfer. De räknade ut att det kan bli ungefär 30 liter – och vad händer om 30 liter vätska hälls ut på scenen? Men det går bra och det är inte första gången vi jobbar ihop. Klippningen skedde på den analoga tiden bokstavligen vid ett klippbord som flyttade in i det Fellbomska hemmet. Han är egentligen pensionär nu, men det säkert tio större och mindre produktioner vi gjort ihop.