Ändringar i flera av Roald Dahls verk i nya brittiska utgåvor anses av många vara för långtgående. Nu har både Storbritanniens premiärminister och ...
En talesperson för Toryledaren Rishi Sunak meddelar: ”När det gäller vårt rika och varierade litterära arv, håller premiärministern med SVJ (Stora Vänliga Jätten) att vi inte ska ”gobblefunka” med orden. I en tidigare utgåva av ”Häxorna” stod det till exempel ”även om hon jobbar som kassörska i ett snabbköp eller tar diktamen åt en affärsman”. År 2023 har stycket ändrats till ”även om hon jobbar som en ledande forskare eller driver ett företag”.
Beslutet att byta ut vissa ord i Roald Dahls barnböcker i syfte att göra dem mer inkluderande har mött kritik.
[prenumerationsvillkoren](https://konto.bonniernews.se/prenumerationsvillkor/) och bekräftar att jag tagit del av Bonnier News [personuppgiftspolicy](https://gdpr.bonniernews.se/personuppgiftspolicy). Dagens Nyheter är en del av Bonnier News AB, som ansvarar för kundrelationen samt för behandlingen av dina personuppgifter. Alla artiklar gratis fram till 31 maj, sen för halva priset i ett helt år (endast 69 kr/mån).
I den svenska utgåvan av Roald Dahls "Häxorna" som tecknad serie följer språket det franska originalet. – Det är ingen som tjänar på att man försöker ...
Inga fler ”tjocka”, ”fula” eller ”galna” i historierna om Kalle och chokladfabriken och Matilda.
En krönika hos [DN](https://www.dn.se/kultur/lotta-olsson-andringarna-i-roald-dahls-klassiker-ar-imponerande-dumma/)kallar ändringarna för "imponerande dumma" då "barnlitteratur ska utmana, provocera och ifrågasätta". Istället för "mamma och pappa" skrivs "föräldrar" och "flickor och pojkar" blir helt enkelt "barn". Ord som "fet" och "galen"?
För den politiskt korrekta är det värsta med Roald Dahls böcker, om man ska vara noga, inte att han konsekvent gör sig l.
Jag vill ha en kulturpolitik från vänster som låter Roald Dahl dö ifred och inte tvingar honom att leva vidare som en uppsminkad gris i Netflixalgoritmen Om det är något som saknas i dagens diskussion om armlängds avstånd så är det detta – en idé om en frizon för kulturen bortom de kortsiktiga ekonomiska intressen vars feghet (och idag algoritmer) gör allt så platt och förutsägbart. När företaget nu anlitat en så kallad ”sensitivity reader” och städar upp i hans böcker handlar det inte om cancelkultur från vänster, utan om mycket banal kommersialism. Det är som det ska vara. Som vuxen läste jag Roald Dahls självbiografiska böcker också men de kan jag inte rekommendera, de är svårt självförhärligande och platta. Till saken hör att Dahls författarskap bygger på gränsöverskridande och chockverkan, att skriva ut ord och tankar som barn fått höra att de inte får säga eller tänka.
Ann-Charlotte Marteus ... Som barn kände jag en tant som var kommunist. Hon läste inga klassiska, borgarbrackiga böcker för sina barn utan enbart progressiva ...
Allt detta och mer för att, historieblint och självsvåldigt, anpassa andra tiders litteratur till 2020-talets (förmodat) överkänsliga sinnen. Men de inspirerade också till ”Apocalypse Now!” och Disneys ”Djungelboken”. Redaktörerna har inte bara strukit det stötande utan också det som är lite mossigt – som att kvinnor skriver maskin. Hon får fortfarande segla med Hemingway – men Conrad och Kipling har strukits. Försök du bara och se vad som händer.” Varningslampor hade tänts, men samtidigt: Om det är ett problem att barn kallar varandra sånt, och föräldrar numera försöker lära dem att inte göra det, är väl något vunnet.
Två polariserande läger rasar i debatten om ingreppen i Roald Dahls böcker. Hynek Pallas ser hur det i slutändan är de unga läsarna som kommer i kläm.
Men, att den här konflikten mellan barns behov av läsbart språk och ”problematiskt innehåll” inte på något sätt är ny lärde jag mig redan i det där tryckeriets källare. Men följer vi argumenten från dem som inte invänder mot de bisarra och omfattande ingreppen i Dahls berättelser – då kan vi lika gärna lägga kulturtvätten på en AI som programmerats att tänka rätt. Och att det därmed vore konstigt om vi skulle ha med ord som vi inte använder när vi pratar med varandra. När hela problemet är att rasism genomsyrade samhällen. Med det menar Werner alltså inte daterad grammatik, utan de hundratals ändringar som gjorts i Dahl-böcker som ”Kalle och chokladfabriken” eller ”Häxorna” när ”sensitivity readers” rensat dem på ”kränkande ord”. När historiens skavanker skulle retuscheras och korrigeras i linje med samtiden och framtiden var det första offret insikten att människan gör fel.
Samtidens politiska kommissarier har ett digert utrensningsarbete framför sig i form av vårt gemensamma kulturarv, skriver Ann Charlott Altstadt. Samtiden får ...
Och jag undrar hur länge Netflix, som för övrigt köpt upp rättigheterna till Roald Dahls verk, kommer att låta sagda sitcom ligga kvar i utbudet. Ett påstående om att verkligheten är ful, men formulerat på fel sätt om fel sak, blir ett bevis på att man eftersträvar och önskar sig det fula snarare än den skira drömmens framtid. Men man får förnyat hopp om mänskligheten när man upptäcker att Rushdie liksom ordföranden för PEN-klubben i USA öppet och klart kritiserar bokförlaget. Serien liksom den populär- och finkultur som producerades kanske någonstans innan 2005–2010 kan aldrig passera det nutida nålsögats krav på rumsren korrekthet. Och profilerade vänsterpersoner måste låtsas som att förlagets infantila lågvattenmärke av västerländsk wokeism görs enbart av kommersiella skäl för rädda Roald Dahl åt framtida generationer. Och påpekar man hur verkligheten ser ut så betyder det ofta enligt wokevänsterns förvridna logik att man själv förespråkar samhällets eller människans sämsta sida som naturlag, när man ädelt kunde göra som dem och stå upp för den rosiga utopin. Oavsett om de anlitas av bokförlag eller anställs av myndigheter så är uppdraget att lägga världen tillrätta – en sorts politiker vi aldrig fått rösta fram eller ens önskat oss. Det här sägs ju bara handla om att göra gamla mossiga och daterade och – om sanningen ska fram– litterärt undermåliga Roald Dahl kommersiellt gångbar för en ny generation. När förlaget som enligt egen utsago vill göra Dahl relevant och uppskattad av nya generationer har förvandlat de forna arbetarklasskvinnorna till toppforskare och företagsledare? Förlaget har tagit hjälp av företaget Inclusive Minds, som brinner för det här med inklusivitet, och resultatet är både trist och förutsägbart förödande. Ja, det här handlar förstås om föräldrarnas politiserade känsloliv som ska signalera grupptillhörighet och markera socialt revir gentemot de grovhuggna tölparna längre ner på stegen. I The Telegraphs långa lista över ändringarna kan vi exempelvis möta personer och varelser som mist sitt kön och inte längre får vara feta, fula eller galna.