Stina Nilsson

Krönika om att Stina Nilssons byte av sport – från längd till skidskytte – har blivit lika svår som det var för Carolina Klüft.

Det märkligaste med Stina Nilsson är att hon inte åker snabbare. När hon blev fyra i sprint hade hon inte snabbast åktid. En förklaring som förs fram är att hon tidigare mest tävlade på korta sprintdistanser. När hon kört i IBU-cupen har kraven varit stora att lyckas för att få kliva upp ett steg igen. Det borde sporrat till större satsning på längre sträckor men räckte inte som bränsle för motivationen. Hon motiverade då beslutet med att det var drivet av lust och motivation. Den vetskapen gör att det är lättare att förstå Stina Nilssons karriärval. Det hade inte varit bra om det bara varit för en duktig skidåkare att hänga på sig en bössa och kliva rakt upp på pallen. Det har inte gått bra för Stina Nilsson. Alternativet till längd och tresteg var att hoppa av livet som elitidrottare. I stället har det gått åt helt fel håll. Klüfts beslut att gå från fem och sju grenar till att specialisera sig på två blev ingen hit.