Problemet med Gotham Knights är att Warner Bros Montreal trampar i för många fallgropar, många ovärdiga ett AAA-spel. Den öppna världen är öde och bjuder på ...
Närmast kommer det Batman: Arkham Origins (runt 75 i snitt) som liksom Gotham Knights görs av WB Games Montréal. Problemet med Gotham Knights är att Warner Bros Montreal trampar i för många fallgropar, många ovärdiga ett AAA-spel. RPG-inslagen skapar onödigt mycket inventory management och huvudstoryn vill aldrig riktigt lyfta.
Medan Rocksteady, studion bakom Arkham Asylum, City och Knight, knåpar vidare på det kommande Suicide Squad, välkomnar WB Games Montréal oss till sidospåret ...
Även om det så klart är roligare att utföra uppdrag tillsammans, passar samarbete på distans perfekt för att till exempel beta av sidosysslor i snabbare takt. Att de mer hajpade Hogwarts Legacy och Suicide Squad försenades till 2023 är gissningsvis en stor anledning till att Gotham Knights släpps nu. Mindre än två dagar innan release släpptes dessutom en uppdatering som verkar ha adresserat flera av de buggar och bilduppdateringsproblem som störde vårt spelande. Lyckligtvis är antalet rent spelförstörande buggar väldigt få, och de värsta brotten mot skärmuppdaterings-lagen är inte jättefrekventa. Under våra timmar i Gotham har vi stött på de flesta fel vi kan tänka oss; detaljer och karaktärer som ploppar upp mitt framför oss, en bilduppdatering som inte alltid når 30 och ibland havererar helt, en stundtals svajig kontroll där enkla manövrar plötsligt blir omöjliga att utföra, en änterhake som drar iväg oss åt helt fel håll än dit vi siktade, viktiga föremål som inte syns, med mycket mera. Om du känner dig ensam på Gothams gator är det supersmidigt att bjuda in en annan spelare till ditt äventyr. Det går dessutom att samla material för att 3d-printa nya dräkter och vapen. Med fin grafik, en spännande värld, varierade strider och ett klockrent samarbetsläge ser Gotham Knights ut som en fullträff. Vår solklara favorit är däremot Batgirl som med smidiga rörelser utför snabba närstrids- och distansattacker, och kan dessutom hacka elektriska paneler och vapen för att skapa smärta i smyg. Gå in i en meny, leta upp en medspelare, tryck på en knapp – och vips står hen i din värld. Kända skurkar och deras underhuggare finns det nämligen ett överflöd av på gatorna. Vi stannar ofta till för att supa in atmosfären och beundra den fördömda stadens många vackra vyer, inte minst vid välkända platser som Arkham Asylum och Gothams ståtliga katedral.
Batman är död och Gotham Citys gangsters firar. Det borde de inte ha gjort, för fyra unga talanger står redo att slutföra det Läderlappen påbörjade...
Men så snart jag ska in och traggla i de sega menyerna, lyssna till den taffliga storyn och ta mig fram i den öde spelvärlden med den usla Bathojen så försvinner suget snabbt att spela vidare. Det beror bland annat på det faktum att det är fyra figurer som skiljer sig åt som ska dela på berättelsen. Som bäst är Gotham Knights i de strider som känns utmanande och när onlinekoden fungerar som utlovat så jag kan få spela tillsammans med en vän. Problemet är dock att det aldrig riktigt engagerar. Striderna erbjuder dessutom lite extra djup eftersom det finns ganska fina stealth-möjligheter, och du belönas även för att vara extra skicklig på sådant som att undvika skada eller spela taktiskt. När jag väl får hojen kommer en stentrist transportsekvens på livlösa gator där det är menlöst att bry sig om fiender, innan jag tar mig an en stenhård fight tillsammans med Nightwing - som tyvärr loggas ut mitt i striden - medan jag i hackiga 30 bilder per sekund klumpigt försöker mig på lite kokstryk. Omgivningarna är förvisso snygga och många av mellansekvenserna bjuder på imponerande texturer och effekter, men världen är i det närmaste stendöd. Själv fastnade jag för Batgirl och Red Hood som på flera sätt känns långt ifrån varandra. Nu känns det bara som menytragglande som tillför väldigt lite och heller inte är helt smidigt med handkontroll, och även här känns klassiska Batman: Arkham City mer genomtänkt och spelvänligt. Jag är stort fan av DC-universumet och den skriande tomheten på DC-spel som infunnit sig efter Arkham Asylum-sviten har gjort att jag följt detta med stort intresse. Att stå på Gotham Citys största gata med massor av tända fönster som indikerar liv och rörelse men bara se en eller två fotgängare ute, som dessutom beter sig väldigt märkligt, hör tyvärr till vanligheterna. Efter att lite slumpmässigt ha klickat på allt har jag löst ytterligare ett repetitivt mordmysterium i rollen som Red Hood, och tack vare detta har jag fått veta var fler av samma fiender jag redan dängt dussintals av gömmer sig.
Vem vill inte känna sig som en tuff superhjälte? Med ”Gotham Knights” kommer vi rätt nära!
”Gotham Knights” är ett ståtligt spel fyllt med snygga karaktärer och miljöer. Genom spelets huvudsakliga berättelse löper en röd tråd, det är imponerande och intressant att se hur man tar tillvara på kartan och varje nytt kapitel leder mig till en ny plats att utforska. Filmsekvenser är välgjorda och trevliga att titta på, och alla våra fyra primära karaktärer presenteras på ett bra sätt. Dock blir det något bättre efter att man uppgraderat sina fyra karaktärer och kan slåss på ett mer effektivt och varierande sätt. Oftast känns det hackigt och scriptat, ibland blir det väldigt uppenbart när en sekvens av slag är färdig. Jag är en superhjälte och inget kan stoppa mig! Det krävs inte mycket tankeverksamhet för att spela, och jag lutar mig tillbaka och njuter av lite vardagsaction toppat med en intressant historia. Grafiken är smidig och snygg, det är ett färgrikt tema utan att bli överväldigande. ”Gotham Knights” är ett actionrollspel i tredjepersonsvy med öppen värld. Anledningen till detta är för att för att ”förse spelare med bästa möjliga spelupplevelse." Det pågår just nu en diskussion i spelvärlden över att ”Gotham Knights” bara har stöd för 30 bilder per sekund på konsol, utan något alternativ för prestandaläge. Det finns fyra spelbara karaktärer att välja på, var och en med sina egna förmågor.
Inte började det bra för ”Gotham Knights” när WB Games Montreal några dagar före lansering meddelade på Discord (!) att spelet blir låst till 30 FPS på konsoler ...
Det är ursnyggt och ruskigt innehållsrikt. När jag tänker på det är faktiskt menyn ett större pussel än de faktiska pusslen. Co-op, som vi bara fick att fungera en kortare sväng, gav lite mervärde men det är inte så tillfredsställande att bara få trycka på samma tre eller fyra knappar gång efter annan. Men mest är det som passiva pjäser som via slätstrukna dialoger leder en vidare mot... Jag ser gärna tillbaka på ett fängelseuppror, iscensatt av Harley Quinn, där jag till tonerna av en punkversion av ”Livin’ la vida loca” slogs för blotta livet och kände ”det här kan bli något! Inte började det bra för ”Gotham Knights” när WB Games Montreal några dagar före lansering meddelade på Discord (!) att spelet blir låst till 30 FPS på konsoler.