Ruben Östlund, en av världens främsta regissörer tittar förbi och snackar "Triangle of Sadness"! Vi pratar med Mina Billing (UN Women Sverige), ...
Triangle of sadness” av Ruben Östlund har bland annat Woody Harrelson, Henrik Dorsin och Carolina Gynning på rollistan.
Det är mer lyckat än i den självbelåtna peka finger-filmen ”The square” och hur som helst måste man inte ta ”Triangle of sadness” på sociologiskt allvar för att tycka att det är bra fars. Det finns antydningar om att ”Triangle of sadness” handlar om den yttersta tiden, med sin inzoomning på ett ohållbart elitliv. Om rutan i ”The square”, det vill säga konstverket i filmen (och verkligheten) inbjuder till andra beteenden, representerar ön i ”Triangle of sadness” också nya alternativ. ”Triangle of sadness” har inte en lika tydlig huvudperson som ”The square”, men följer Carl från första till sista scenen och han är väl det närmaste filmen kommer en vanlig snubbe. Det finns en uppsluppen grovkornighet, en förkärlek för ett gott garv, som är inbjudande. Men att det rika folket slukar ostron som om det inte fanns någon morgondag är givetvis ett stort misstag. Servicepersonalen gör allt för att vara till lags och hoppas på en fet dricks, medan städpersonalen får nöja sig med att sänka blicken och skrubba på. Precis som i ”The square” etableras en experimentzon i den geometriskt betecknade uppföljaren. Harris Dickinson spelar denna unga men på gränsen till överåriga modell som har ett hack i karriären och en rynka mellan ögonbrynen. För helt uppenbart är det ett passande upplägg för någon som njuter av att göra fint och sedan rycka undan bordsduken. Det är filmer med generöst utrymme men tydliga ramar, där regissören pressar in sina försöksobjekt i ett hörn för att se vad som händer. En Ruben Östlund-film är en händelse.
Ruben Östlund, kungen av dålig stämning, är tillbaka med sin andra raka Guldpalmenvinnare. John Åsenius har sett den.
Möjligen är det för att den överklass som porträtteras i filmen är tillräckligt bra på att göra bort sig själv och att verkligheten där faktiskt överträffar dikten. Triangle of Sadness är en satir som rör sig i samhällets finrum, men i stället för den kulturella gräddan som i The Square (2017) är det här den kapitalistiska överklassen som står i fokus. Tack vare, eller kanske snarare på grund av, sitt influencer-inflytande blir de inbjudna till en exotisk semester på en lyxyacht (även om man i rollen som influencer ändå alltid i är i tjänst).
Sverige. Av Ruben Östlund. Med Woody Harrelson, Henrik Dorsin, Charlbi Dean, Harris Dickinson, Dolly de Leon, Vicki Berlin, Zlatko Buric, Carolina Gynning.
Östlund slår med den stora släggan åt alla möjliga håll, på ett sätt som kan vara lika irriterande som det är befriande. Inte när de blivit strandsatta på en ö, där den enda som kan göra upp eld och fiska är kryssningens filippinska toalettstädare (Dolly de Leon) som nu ser sitt livs möjlighet. Den obekväma situationen har ju trots allt varit Östlunds komfortzon sen länge, och det är också där som ”Triangle” börjar.
Guldpalmsvinnaren "Triangle of sadness" är en cynisk och konfrontativ film som gycklar hejdlöst och förtvivlat med de snuskigt rika.
RECENSION. En av årets mest hajpade svenska filmer ska nu visas i biosalongerna. ”Triangle of sadness” är rolig och tankeväckande, men tyvärr inte på den ...
När Ruben Östlund började prata om vad ”Triangle of sadness” skulle handla om för fem år sedan, nämnde han åldrande manliga modeller och modeindustrin. En kvinna i övre medelåldern, klädd i exklusiv underklänning, glider runt på ett badrumsgolv täckt av spyor och diarré. Men det spelar ingen roll när hela havet stormar och magen löper amok.
På gränsen till sitt stora genombrott dog Charlbi Dean, som spelar huvudrollen i Ruben Östlunds nya film ”Triangle of…
Det här ingår i Digital Visa vad som ingår i Digital 8 kri veckan i 8 veckor
Triangle of sadness vann pris i Cannes – nu har den premiär. VK:s kritiker har sett den.
Äntligen svensk premiär för "Triangle of Sadness", den senaste komedin från Ruben Östlund. Alexander Kardelo träffade filmens två stjärnor i Cannes.
Jag är så pass ny i branschen så för mig var det en chans att göra samma sak om och om igen, och bli trygg i att vi kommer sätta varje scen. Så jag växte inte upp med film, förrän jag kom till USA och påverkades av andras kärlek till film. Han skapar en speciell stämning, han har en gong-gong, han räknar ner när vi är på de sista tio tagningarna, och det blir nästan en helig känsla. Att jag inte kommer sabba det, för vi får många chanser. Jag dras till det som gör mig nyfiken, eller som kommer vara nyttigt på något vis. En gång i tiden var han hyfsat framgångsrik, han upptäcktes som mekaniker och fick vara med i en stor aftershave-kampanj. HD: Jag vill tro att jag inte är så lik Carl. Här var det såklart möjligheten att arbeta med Ruben och alla andra som är med. Publiken som ser hans filmer och älskar hans filmer är så varierad. Tidigare i våras fick jag nöjet att hänga med skådespelarduon Charlbi Dean och Harris Dickinson på filmfestivalen i Cannes. Jag hade sett "The Square" i New York. Intervjun som du kan läsa nedan är en av de få som hon gav om sin roll i "Triangle of Sadness".