Ana de Armas är lysande i sin gestaltning av Norma Jeane och hennes Marilyn Monroe-metamorfoser i "Blonde".
Marilyn Monroe-filmen ”Blonde” är ett iskallt stycke offerpornografi, tycker DN:s Helena Lindblad.
[prenumerationsvillkoren](https://kund.dn.se/avtalsvillkor-for-prenumeration-och-andringar/) och bekräftar att jag tagit del av Bonnier News [personuppgiftspolicy](https://gdpr.bonniernews.se/personuppgiftspolicy). Dagens Nyheter är en del av Bonnier News AB, som ansvarar för kundrelationen samt för behandlingen av dina personuppgifter. Alla artiklar gratis fram till 27 november, sen för halva priset i ett helt år (endast 69 kr/mån).
Behöver du tips på någonting att titta på, läsa eller lyssna på? Eller vet du inte vad du ska hitta på i veckan? Vi har gott om förslag!
I dag tipsar Mikael Hagner om filmatiseringen av Joyce Carol Oates roman ”Blonde”. Eller vet du inte vad du ska hitta på i veckan? Annons
RECENSION. Det är kanske Netflix vackraste film sedan ”Roma”. Men något saknas i ”Blonde” för att motivera filmens längd – och ambitionsnivå, tycker SvD:s ...
Ana de Armas är fantastisk i dramat som gör upp med myten om en myt, och med vårt allas utnyttjande av ikonen Marilyn Monroe.
Biopics brukar vara rätt trötta saker som pliktskyldigt bockar av de viktigaste skeendena men filmskaparen Andrew Dominik borrar i stället ner sig i en ...
FILMRECENSION Andrew Dominik filmatiserar Joyce Carol Oates roman "Blonde", med Ana de Armas i huvudrollen som Marilyn M.
Kanske hade hon som i boken låtit en 18-årig Monroe njuta av en färdigsoppa i hennes alldeles egna hem när maken är iväg i krig. I Andrew Dominiks filmatisering åker Monroe på räls rakt mot självmordet utan att knappt passera något av det ljus som trots allt finns i boken, och en kvart in har lilla Norma Jeane Baker blivit slagen och nästan dränkt av sin mamma och skrikande hamnat på barnhem. DRAMA När Joyce Carol Oates "Blonde" kom var det svårt att värja sig mot den frenetiska ordström som på 800 sidor förde huvudpersonen Marilyn Monroe mot mörker och död.
Andrew Dominiks film om Marilyn Monroes liv gör objekt av subjektet och saknar fantasi, och förmågan att beröra utan att stöta bort.