Bret Morgens David Bowie-film ”Moonage daydream” får 5:a i DN.
Det enda konstiga (förutom lite för många omtagningar av en rulltrappa i Tokyo) är att sista albumet ”Blackstar” dånar med sin frånvaro, till och med när videon visas. Dessutom är det den första film som Bowies ”estate” har sanktionerat och reservationslöst delat med sig av material till, så den flödar över av bilder man aldrig sett. ”Moonage daydream” är något radikalt annorlunda, den återskapar det konstnärliga fyrverkeri Bowie var. Med fragment av ”Hallo Spaceboy” och Johan Rencks ”Blackstar”-video och Bowie som filosoferar om tiden, minnet, ordet. Nu har Brett Morgan anammat Bowies egen kreativa metod; samlat ihop allt Bowies ”skräp”- ett lavaflöde av musik, texter, kläder, videoexperiment, intervjuer, målningar, anteckningar, filmklipp, konsertbilder och mycket annat - klippt sönder det i småbitar och klistrat ihop det igen till en magnifik musikalisk och visuell helhet. Regissören Brett Morgen har klippt sönder allt och klistrat ihop det till en magnifik musikalisk och visuell helhet.
Jesus fick Lazarus att uppstå från de döda. Brett Morgen väcker David Bowie till liv. I alla fall för en stund. Fredrik Sahlin slukar dokumentären om idolen ...
”Moonage daydream” rör sig förvisso framåt i tiden – från det första albumets kalviga optimism till det sista albumets dova weltschmerz – men runt den givna tidsaxeln virar sig ett berättande och klipparbete som är associativt på samma sätt som det mänskliga tänkandet. ”Moonage daydream” är som en rockkonsert med ovanligt begåvat och intressant mellansnack. Vi får de väntade musikvideorna, filmklippen, intervjusnuttarna, de ylande fansen och så vidare men överöses också av ikonen egna inspirationskällor (från John Coltrane till Friedrich Nietzsche), och får ta del av hans privata skapande (akvareller, videokonst mm).
Information om vad den nya David Bowie-filmen Moonage Daydream är har varit minst sagt tvetydig. Alltså helt i linje med Bowies eget väsen.
Vi får se Bowie prata om att han samlar på personligheter och att konst handlar om sökandet, att det inte är meningen att man ska komma fram till en slutsats. Det är i stunden svårt att förstå att han inte längre är med oss, eftersom han har en sådan speciell dragningskraft. Det känns respektfullt att David får förbli en gåta, jag hade inte heller velat få veta alla gråa detaljer. Det enda jag kan fastslå är att det inte är en dokumentär. Eftersom det är den första filmen med fullt stöd från Bowies dödsbo har regissören Brett Morgen fritt fått använda det material som artisten lämnade efter sig, inklusive en hel del som aldrig visats. Den har också beskrivits som en resa genom hans kreativa och filosofiska inre.
Som David Bowie-fan nyper man sig i armen. Här finns konsertbilder som legat i arkiven i ett halvt sekel och aldrig tidigare visats.
● Gallerian är placerad intill Retuna Återvinningscentral i Eskilstuna. Att handla här är att bidra till cirkulär ekonomi i praktiken. Nästa steg är att bli det självklara shoppingvalet för Eskilstunabor och andra sörmlänningar. – Vi är fortfarande unika. Trots det är ReTuna Återbruksgalleria fortfarande världsunik. Retuna är ett härligt utflyktsmål för hela familjen, här finns något för alla.
FILMRECENSION. ”Moonage daydream” är en audiovisuell upplevelse som ingen med det minsta intresse för David Bowie bör mi.
Tankarna går till den ”cut up”-teknik som Bowie själv lånade av William Burroughs och gick ut på att klippa sönder texter för att para ihop ord och meningar på nya sätt. Och låtarna är långt ifrån bara de största klassikerna. ”Moonage daydream” är helt enkelt en omistlig David Bowie-upplevelse. Den strandade astronauten Major Tom länkas ihop med den på flera sätt minst lika alienerade superstjärnan som sjöng ”Let’s dance” på fotbollsarenor. De sista 25 åren av karriären glimtar mest till här och där. Långt ifrån en traditionell dokumentär, inga nygjorda intervjuer med centrala personer ur Bowie-historien utan istället ett 140 minuter långt flöde av filmklipp, livemusik, gamla tv-intervjuer, konst, hemvideor och kalejdoskopiska visuella effekter.
Rockumentären "Moonage daydream" levandegör David Bowie (1947–2016) i ett esoteriskt audiovisuellt montage. Foto: Universal Pictures. Maffiga rockumentären " ...
Flera dokumentärer går upp på bio den här veckan. De handlar om rocklegenden David Bowie, succéförfattaren Joyce Carol…
Därefter tillsvidare 129 kr/månad. Läs dina lokala nyheter för 8 kr/vecka i 8 veckor - du betalar 32 kr/månad. 8 kri veckan i 8 veckor
David Bowie höll på att kosta Brett Morgen livet. Under arbetet med ”Moonage daydream” drabbades han av covid och ett galopperande stresspåslag som ledde ...
Jag tror att Bowie var så autentisk som det går att vara i musikbranschen. – Det var skrämmande för det riskerade ju att förvandla mig till en ... Jag visste att han var en intelligent person, men jag hade ingen aning om hur klok, och … Men jag lärde mig en hel del om honom - och mig själv också - under arbetet. Det han gjorde menar jag var upplysande, känslomässigt, avslöjande och plastigt om man så vill. Men i ljuset av alla hundratals Bowie-intervjuer som jag tittat igenom så såg jag inte en enda gång att han såg ned på någon. Det var nästan som att han hade ett pågående samtal med både sig själv och sin publik kring dessa, säger han. När det gäller Bowie så har jag mer än någon annan artist närmat mig honom i ambitionen att skapa en upplevelse. När Bowie avled i sviterna av levercancer 2016 började Brett Morgen i stället att tänka på idén om att göra en dokumentär om sångaren. För mig framstår han som en remarkabel person som levde ett remarkabelt liv. Bowie var i synnerhet under sina första decennier besatt av förvandling. Beslutet var enkelt: Jag gör filmer för att jag älskar film.