Man City

Sedan 2016 har Pep Guardiola letat efter sin sista CL-pusselbit med nästintill dåraktig desperation. Pusselbiten kan nog.

På sitt vis en påminnelse om att det inte är i en komfortabel 4–0-seger i en gruppspelspremiär som titlar bärgas och de viktiga rubrikerna skrivs. Att gå så långt som att kalla honom den saknade pusselbiten känns uppenbart, men också lite naivt med historien i åtanke. Och han har misslyckats gång på gång, i alla olika former och skepnader, i sitt uppdrag att ta hem den där bucklan som sportswashingens två flaggskepp alltjämt, mirakulöst nog, saknar. Han är med andra ord precis den typ av striker som klubben ansetts ha saknat när man letat ojämnheter i den perfekta, ljusblåa fasaden. Detta innan han byttes ut med två mål på 19 bolltouch. Allt tyder på att han också är den perfekta spelaren att fylla just den rollen.