Lena Olin

Lena Olin i stor intervju om åldrande, ångest, rollen som Hilma af Klint – och om att filma med dottern Tora Hallström.

Ibland är det Lasse som drar och ibland är det jag men det känns likadant i dag. – Ja, och Lasse är försiktig. Han sa inför Hilma ”är det okej att jag gör den här filmen?” Det är Lasses manus men han har blivit influerad av Tora som har skrivit om vissa delar. – Jag har lättat upp otroligt mycket i vad man kan och inte kan göra, så länge det inte är omoraliskt eller oetiskt. Jag har aldrig känt att jag är på ”mjölkpallen”. Jag kanske lever i min egen värld men jag är i en kul fas i livet. Vi har varit mycket i Oscars-turerna med Chocolat och The Reader. Vi är ganska erfarna kampanjmänniskor och har jobbat med en av de bästa, och en av de sämsta har vi förstått nu, Harvey Weinstein. Han hade dunderkoll på vilka som satt i akademien vid alla tillställningar och delade in folk i ”she is a member” och ”she is not a member”. Så vill man ju inte spela sina kort och du kan aldrig muta en academy-member att rösta på en film den inte tycker är skitbra. Jag har alltid känt mig uppskattad, uppbackad och uppbyggd av kvinnor men har aldrig haft ett eget nära tjejgäng. Min dotter Tora har ett gäng med tjejer och jag förstår att det är underbart. Det låter förmätet men jag var duktig i skolan och kunde bli vad fan jag ville och sa att jag skulle bli läkare också, men det var aldrig på riktigt. En före detta pojkvän till Tora hade en mamma med ett stort umgänge av roliga och intelligenta kvinnor i New York som sa ”kom med!”. Jag kände ”Gud, så kul de har” men sen var det alltid något jobb som kom emellan och man var någon annanstans. Alltifrån cocktailpartyn på skolan (ja i USA är man mycket för att träffas och umgås med andra föräldrar, flikar hon in), där det alltid slutar med att jag står med killarna, till jobbet. – När det är stora omvälvande saker i ens liv är det som att man inte funderar så mycket, på gott och ont. – Efter Varats olidliga lätthet kunde man möta journalister på presskonferenser i USA som blev fnissiga åt mig och Juliette men vi var mer så: "Okej, vad ville ni fråga?" Om det varit något jag identifierat mig med kanske det varit annorlunda men jag har aldrig gjort det. Man har jävligt mycket själv men det är på något sätt alltid jag som tar de stora grejerna med huset eller installerar Tora på Princeton i 40 graders värme.