Katrine marcal

Fenomenet kallas för krympflation. Inflationen gör att företagen har högre kostnader. Dessa kan de föra över på konsumenterna på två sätt: antingen kan de höja ...

Många studier har visat att konsumenter just är mycket mindre känsliga för att en produkt krymper än för att den blir dyrare. De kunde inte heller göra tuggummina mindre för då skulle de inte fungera i maskinerna. Krympflation finns också i tjänstesektorn. En restaurang kan hantera ökande råvarukostnader genom att krympa sin meny. När priset på socker steg visste de inte vad de skulle göra. De kunde inte höja priset eftersom maskinerna var byggda för att ta emot ett visst mynt. Inte för det höjda priset utan för att det inte tydligt stod skrivet bakom disken vad espresson kostade. Samma varor tar plötsligt slut snabbare och det gör att hushållen ofta köper mer. Hon var tidigare rådgivare åt den amerikanske presidenten George W Bush och menar att krympflation bör ses som en varning om att inflationen snart verkligen kommer att öka. Det var i alla fall vad som hände på 1970-talet. Plötsligt är glasspaketen mindre och förpackningen som brukade innehålla 12 kex innehåller plötsligt 10, chipspåsen tycks tommare när du öppnar den och var det inte mer toalettpapper på rullarna förr i tiden? Generellt brukar dock konsumenter bli mindre förbannade över att förpackningar krymper än att priset går upp. Enligt det här sättet att se på saken borde krympflation inte fungera som strategi för företagen. En helt rationell konsument borde ju reagera lika mycket på att en förpackning krymper som på att ett pris stiger. Sedan priset på kakao började stiga har många förpackningar gradvis blivit mindre. Samtidigt har priserna inte gått ner.