Finalklara England väcker drömmer och ger hopp, men är det ett lag för alla? Värdnationens ”vita” trupp har skapat debat.
Men också att vi är uthålliga med projekt och våra initiativ. De i sin tur jobbar med damfotbollsklubbar och föreningar i stort. – I det franska laget har vi en mångfald som kanske inte riktigt finns i de andra lagen. Varje gång jag är ute och träffar lag får jag höra från tjejerna och deras föräldrar att de inte får samma förutsättningar i sina föreningar. Att alla är tuffare mot dem, att de inte passar in och får ta mycket skit. Ska man få fram fler talanger måste vi ge dem förutsättningar och jag tror på utbildning av tränare i jämställdhet och inkludering, för det finns otroligt många ledare ute i föreningarna som inte har det tänket tyvärr, sa hon till tidningen. För min del har det inte alls varit så svårt. Jag spelade med killar när jag var liten, sen när jag blev äldre kom jag ganska snart med i distriktslaget, säger hon. – Det beror såklart på olika saker såsom kultur, yrke- och studieval, ekonomi samt att det finns en välkomnande miljö, kvinnliga förebilder och ledare. Landslagsuttagningarna görs av ungdomslandslagens förbundskaptener som arbetar tätt med nationella fotbollsutbildare i åtta regioner som i sin tur jobbar med fotbollsutvecklare i distrikten. Oavsett ursprung är alla fransyskor och stolta över att representera vårt land. Fler spelare kommer upp i en ålder där de fortsätter att spela fotboll och inte enbart när de är barn. Den initierades av tv-kommentatorn Eilidh Barbour i samband med Englands storseger över Norge (8–0) i gruppspelet. – När jag var liten tänkte jag inte så mycket på min framtid, det var snarare när jag var äldre som jag insåg att jag kunde bli professionell och spela i ett landslag.