Fredag kväll spelar Iron Maiden på Ullevi i Göteborg. GP:s Johan Lindqvist går dit för att fira att rocken, och såklart Eddie, gav ett sammanhang åt unga, ...
Musiken blir en kollektiv luftficka på väg mot vuxenlivet där man får syre nog att bygga sig själv och bli en socialt rimlig människa som fungerar tillsammans med andra och kan bete sig. Det var och är mest killar som lyssnar på Iron Maiden och det finns säkert tråkiga och exkluderande mekanismer i det. För samtidigt som Siewert Öholm satt i tv och eldade upp sig kring hårdrock i allmänhet och W.A.S.P i synnerhet hittade en hel generation unga pojkar, inte minst utanför de stora städerna, ett sätt att frigöra sin fantasi. De bytte träslöjd mot syslöjd för att kunna styra om från att snida kaststjärnor till att slöjda nitarmband eller smycka sina jeansjackor i väntan på att kunna ta sig till det avlägsna Scandinavium för att uppleva the real deal. Henrik satte sig sedan på pojkrummet för att försöka foga samman tygbitar till något som skulle likna sångaren Bruce Dickinsons breda nitarmband. Och tillsammans med Henrik Nyquist bekräftar han hur mycket det betydde att SVT visade hårdrocksgalan från Westfalenhalle i Dortmund tidigt 1984.