Gruppspelet i Euro 2022 är nästan färdigspelat. Allt som återstår är kvällens matcher i den sista gruppen och det enda som är kvar att avgöras är om det ...
Det där är så klart ett exempel, men ett indirekt exempel på ett lite för vanligt mönster som syns i detta EM och kanske generellt i damfotbollen. Det är ju inte jättelänge sedan vi hade det formatet även i herrarnas EM. Det driver inte utveckling på riktigt samma sätt. Jag kan även tycka att studiosnacket många gånger behandlar damlandslaget som om det handlade om ungdomsfotboll och som om spelarna på något sätt vore mentalt mer ömtåliga än manliga spelare. Ofta pratas det om den funktionella tekniken inom fotbollen. Å andra sidan är det där kanske lite svenskt. Vilket ju är lite sött. Man kan också säga att Sportbladet mest nöjer sig med indirekt kritik, det vill säga citera andras kritik. Flera på plats har kommenterat att det egentligen med undantag för tillresta fans så går det knappt att se på städerna som arrangerar EM-matcher att det ens pågår något EM. Det är folkfest på sätt och vis, men i så fall en importerad eller inflyttad folkfest. För det första att vad som skiljer de riktigt bra lagen från de kanske som mest bra eller okej lagen i detta EM är just nivån på denna funktionella teknik, hos både spelare och i laget som helhet. Åsikter är jobbiga och kritik är farligt. Generellt tycker jag i och för sig att studiosnacket har tagit ett rejält sving uppåt och verkligen behandlar matcherna, lagen och spelarna på ett jämförbart sätt. Men jag kan också notera, som följer BBC:s studion i ungefär samma utsträckning som jag följt SVT:s och TV4:s, att det många gånger är tuffare med kritiken och lite mer rakare med åsikterna än vad det är i Sverige.