Kärlek och anarki

Vi pratar om kärlek, konst, algoritmer och anarki med manusförfattaren och regissören Lisa Langseth och skådespelaren Ida Engvoll.

Lisa Langseth: Det beror på om vi känner att det finns mer att berätta. För mig finns det inget egenvärde i att göra en massa säsonger på något som gått bra. - Jag är verkligen orolig för att vi ska springa efter bara det som "funkar". Då är ju konsten död. Då har konsten bara blivit kapitalet. Jag tycker att det känns som att Lisa har fått göra sin grej. Risken är att vi upprepar säkra kort som vi vet kommer sälja. Det blir väldigt monotont. Det pratas mycket om algoritmer även hos Netflix, och hur de beställer serier efter vilken lucka som behöver fyllas. Det är farligt att göra mer av det folk gillar, vi måste berätta något nytt, berätta något mer. Det gäller inom alla områden. Se på klickjournalistiken, där många grävande journalister inte känner att de har pengar eller resurser att få göra djupgrävande journalistik. Lisa Langseth: Jag tror alla skapande människor i vår tid brottas med de här frågorna. Det är ett intressant skifte; från att konstnären och verket har gått i första hand har vi nu algoritmer som mäter konsumtionen. I de nya avsnitten får hon ett nytt jobb på förlaget och får tampas med en oväntad personlig tragedi. Ida Engvoll: Att hon har så många bollar i luften. Idag är svenska dramakomediserien "Kärlek & Anarki" tillbaka på Netflix med nya avsnitt. Vi har blandat humor och allvar, och försökt gå ännu längre i det - att det ska bli ännu större kontraster mellan allvaret och humorn, och det absurda.