KONSERT Green Day tar till alla trick i boken för att maxa mängden kul i sin show. Och kommer undan med det allra mesta.
Somligt i showen känns kanske gyckligt i överkant, vissa av de mest traditionellt Kalifornien-punkiga låtarna prövar tveklöst tålamodet och det blir väl ärligt talat inte supermycket att ta med sig hem. På skiva känns den sortens gapiga poppunk som Green Day har bildat något slags skola med lätt lite för fattig på dimensioner. Ledigheten med vilken han styr upp en vråltävling mellan olika delar av publiken och sedan får hela arenan att förenas i totalt mayhem är inget annat än imponerande. Anklagelserna från punkpuristerna om sellout började givetvis rulla in redan med storbolagsdebuten och megagenombrottet ”Dookie” 1994, men Green Day kunde knappast bry sig mindre. ”Green day” lär vara lokalt Bay Area-slang för att röka gräs en hel dag. I början av 90-talet lyckades de ihop med The Offspring ta lokal kalifornisk punk till såväl MTV som stora arenor.