Laleh

Cecilia Söderqvist har köat i fyra timmar utanför Ullevi i Göteborg för att få en bra plats inför den historiska konserten.Laleh Pourkarim ska som första .

Från Hammarkullen, via Los Angeles, hela vägen till Ullevi. Under fredagen gör Laleh en historisk spelning i sin gamla hemstad Göteborg – då blir hon första ...

Kultur Göteborgare och tillresta i alla åldrar ville vara med på kalaset när Laleh Pourkarim fyllde firade sin 40-årsdag med konsertfest på Ullevi. – Det känns ...

KONSERT Laleh firar 40-årsdagen på bästa sätt: med sin första spelning på Ullevi. Konserten kommer till sin rätt mot slu.

Bäst: ”En stund på jorden”, ”Bara få va mig själv” och ”Det kommer bli bra”. Sämst: Det tar en stund innan konserten kommer till sin rätt. Sittandes vid pianot sjunger Hammarkullen-artisten sedan om skolan och uppväxten i ”Vänta”, om att ”köpa smink från Konsum” och få sin första lön. I bakgrunden visas bilder från hela livet. GÖTEBORG. På tåget till Göteborg tipsar tågpersonalen: ”Köp en kaffe eller två så du orkar slåss mot Goliat”. Det är givetvis en vinkning till Lalehs största låt. En stor del av resenärerna är på väg till den stora konserten på Ullevi. Den hon gör på sin 40-årsdag och som första svenska kvinnliga artist. Samma sak händer under ”Goliat”, tusentals telefoner åker upp i luften för att fånga den storslagna allsången. Konserten präglas av filmiska uppbyggnader, livfull sång och glimrande rekvisita och rör sig ofta nära en Disney-lik värld, det känns nästan som att åka Sagoslottet på Liseberg ett stenkast bort. Men det tar en stund innan allting sätter sig.

Konsertrecensioner Laleh, hennes band och Göteborgs symfoniker bjuder på en maffig, känslosam och lekfull kväll. Tyvärr når de inte till de där ...

Igår spelade Laleh på Ullevi med sitt band och Göteborgs symfoniorkester. Teodor Stig-Matz försöker förstå varför människor tycker så mycket om det hon gör.

Men musik strömmad i hörlurar är inte samma sak som musik live. Såväl Laleh som hennes band är i toppform. Jag försöker göra en förutsättningslös genomlyssning av Lalehs diskografi innan konserten för att ta reda på om Wilson har rätt. Ganska snart står det klart för mig att många av mina åsikter om sångerskan snarare är fördomar. Visst finns det lite klyschor, men också fina betraktelser om uppväxten. Och musiken är knappast experimentell, men slätstruken kanske var att ta i. Jag ska inte gå så långt som att kalla det hat. Jag intalar mig själv att det beror på att hennes texter består av tomma klyschor om att vara sig själv; om att hennes låtar känns producerade för att uppröra så få personer som möjligt; om att hon kort och gott är lite slätstruken. Varför ogillar han, och andra musikjournalister, något som miljontals människor världen över uppenbarligen älskar?