Så långt från det storvulna och inskränkt nationalistiska man kan komma”, skriver Magnus Haglund om Göteborgssymfonikernas årliga nationaldagskonsert i Slo.
Kombinationen av Wilhelm Stenhammar, Elfrida Andrée, Hugo Alfvén, Lars-Erik Larsson och Evert Taube framhäver den klangkolorit som är Symfonikernas adelsmärke och ger plats för såväl det karaktärsstarka som det ögonblickskänsliga. Mildheten i Stenhammars tonsättning av Heidenstams dikt ”Sverige” får en fin och avskalad tolkning av Symfonikernas kör. Det är så långt från det storvulna och inskränkt nationalistiska man kan komma. Det är något med tydligheten i klangbilden som öppnar perspektiven. Ibland har den sista biten hamnat väl mycket i bakgrunden, som om man vore ängslig för anklagelsen att flörta med nationalistiska strömningar.