Elizabeth II

Den nya biografin över det brittiska kungahuset är full av besvärande detaljer om kungligheternas privatliv och plats i offentligheten.

En yngre generation undersåtar kommer inte nödvändigtvis att skilja på kungliga influerare och andra som vill olika saker i deras flöden. Det ena är ett statsskick finansierat av offentliga medel, det andra är… något med Instagram. I filmen ”The queen” från 2006, som handlar om tiden strax efter prinsessan Dianas död 1997, finns en scen där monarken (Helen Mirren) blir andlöst betagen av och stilla betraktar en kronhjort. En av alla roliga och eventuellt belysande anekdoter i ”The palace papers” rör den alltför sentimentala bild av Elizabeth II som förmedlas i fiktionen. Helt konkret innebär det att man redan nu – och inte om ett par hundra år, när tiden har vattnat ur genansen och integritetskränkningen – kan ta del av följande: Den nya biografin över det brittiska kungahuset är full av besvärande detaljer om kungligheternas privatliv och plats i offentligheten.