Är det meningsfullt att måla svarta och vita kvadrater på allmän plats? Cecilia Djurberg har läst en ny bok om Kungliga Konsthögskolans projekt.
Hon menar att det faktiskt kan betraktas som ett slags arbete, det vi utför när vi skapar och utvecklar våra onlinepersonor på sociala medier. För redan idag hör konstnärer, trots sin ofta väldigt långa utbildning, till dem som får minst betalt för sitt arbete och måste förlita sig på olika slags mecenatsystem. I så fall, är då själva varumärkesbyggandet och skapandet av identiteten ett viktigare arbete för konstnären än att skapa själva konsten? I bokens introduktion skriver projektledaren Karin Hansson, som är professor i mediateknologi vid Södertörns högskola och bland annat forskar om AI, om hur konstnärer tydligt har förhållit sig till konceptet arbete sedan modernismen och medvetet utmanat rådande uppfattningar om arbete. När jag läser Claessons korta, poetiska beskrivning av projektet väcker den nämligen många intressanta tankar om både konstens roll i samhället och meningen med arbetslivet, trots att hans verk all sin enkelhet gick ut på att först stå i en offentlig miljö och måla en kvadratisk duk helt svart. Men att läsa texterna och ta del av bilddokumentationen och tankarna som uppstått längs vägen är ändå intressant.