Morsdag

Morsdag, dagen då jag kryper in under mitt skal och alltid mår lite sämre än alla andra dagar. Varför då detta Majsan undrar ni säkert och misstänker att ...

Och idag vill jag även passa på att resa ett glas till en av de finaste vänner jag har och som varit ett stort stöd på den resa jag gjort, min vän Görel som fått agera extramamma så många gånger. Som varit en stadig klippa och en varm famn. Jag tvärstannade och inombords började jag morra, en morrning som trots allt aldrig nådde mina läppar. Och en känsla att få henne att känna sig lika tillplattad som jag kände mig fyllde mig och innan jag hann tänka så började läpparna röra sig av sig själva. Ett brett falskt leende som sa " Ja, jag funderar på ett gravljus och kanske en ny porslinsduva till hennes gravsten. Och det är konstigt, trots idag att så många år har passerat så kniper det fortfarande runt hjärtat när jag ser de där skyltarna. Jag önskar hon kunde se mig när jag satte ett ben framför det andra och gick vidare. Så om ni sitter där i köket hos eran mamma idag och njuter av en härlig söndagsmiddag eller torra kanelbullar se då till att ge henne en riktigt varm kram. Tills en dag när en hand grabbade tag i min arm när jag korsade hyllorna på Åhléns i Nordstan och en efterhängsen parfymförsäljare som likt en korvförsäljare på en Hockeymatch med en låda på magen leende med en perfekt lagd makeup frågade om jag funderat på vad jag skulle ge min mamma på morsdag. Detta var en svart tid i mitt liv, livet som vändes upp och ner när den som var min trygghet, min klippa rycktes bort och plötsligt skulle familjen hållas ihop av min far, mannen som jobbat dygnets alla timmar under min uppväxt och som inte tagit så stor plats utöver att se till att vi hade tak över huvudet och el i ledningarna. " I all sorg hade jag odlat fram en inre sadist som njöt av butiksbiträdets nu knallröda kinder av skam och att hon stammande avlägsnade sig fortare än vad som borde vara möjligt i de höga klackarna som satt på hennes små fötter. Banderoller i rosa smyckades med texten " Vad ska du ge din mamma på Söndag?" eller ”Glöm nu inte av din lilla mamma". Jag blundade för mig själv och gjorde blixtsnabba ärenden för att slippa möta eländet som var som en kollektiv örfil mitt i sorgen. Jag hade precis hunnit fylla 20 år sex månader innan, och mamma hade precis fyllt 51 år då vi fyllde med tolv dagar emellan oss. Jag vet att det var det året jag började hata dagen för åren innan var jag precis som alla andra. I vuxen ålder blev det chokladkartonger, blommor och CD-skivor med hennes husgudar Freddie Mercury eller Elvis. Men sen kom då dagen då mamma inte fanns mer.