Eva Lindström

Om några dagar ska Almapriset (Astrid Lindgren memorial award) delas ut för 20:e gången och när kronprinsessan överräcker tavlan ska den för andra gången tas ...

Det är en skjuts in i berättelsen och det är så det ska vara. Det är det som är så bra. – En tråd är väl att jag inte har någon egen familj. Jag vet inte om jag alltid lyckas få det att kränga på det där sättet men det skulle jag önska att jag gjorde. Det riktiga svaret är väl bara att … att det blir så. – Ja, det är ju ett svårare ord för konstigt och jag tycker ju om konstigt. Det har jag väl tjatat om med 18 olika människor nu, men det gjorde jag inte. Det är klart att det är kul om någon uppskattar mina böcker men jag vet att det är många som tycker att de är konstiga. Och jag tycker att konstigt är utvecklande också. Det sätter sprätt på tankarna åt ett annat håll. – Det är väl fortfarande ”Min vän Lage” som jag tycker så bra om. – Ja, jag läser dem men jag begriper inte det där. Det är överdrivet. Det är för stora ord men folk får förstås tycka vad de vill. – Ja, ruset är väl egentligen en förutsättning för att det ska bli en bok.