Harry Styles

Välkommen hem till Harry Styles. Nu släpps artistens tredje och mest intima album hitintills. I bloggen läser ni recensionen.

Plattan inleds med den fräcka och blås-maxade Music in a Sushi Restaurant och därefter 80-talsinfluerade Late Night Talking. En lättsam inledning som sätter ett omedelbart groove. Du kan inte resa, du kan inte göra det här, du kan inte gå utanför ditt hus. Låtarna handlar till stor del om romantik och sex, men blir mörkare när de till synes riktas till specifika personer eller situationer. Humöret pendlar mellan glatt och mer ledsamt och tankarna flyger högt som lågt. Konceptet har absolut till viss del präglats av pendemin, men det känns inte riktigt som att detta är ett regelrätt pandemialbum. Men det behöver absolut inte vara en nackdel. Och det spelar ingen roll hur mycket pengar du har, eller var du bor, inget spelar någon roll. På Harry Styles tredje platta får vi gräva djupare in i sångarens sinne och följa med en dag i hans liv. För drygt fem år sedan släppte den forne One Direction medlemmen en solodebut som absolut ingen såg komma. Debuten Harry Styles var ett tidlöst, genrelöst album som lät som en popsamling från början av 1970-talet, och som inget annat som släpptes det året. Oavsett, det var det en hit som gav den unga sångaren landningsbanan för att fastslå sitt fäste som soloartist. Det finns tillräckligt med exempel på det. Det är inte spännande att se någon fejka det. Välkommen hem till Harry Styles. Eller kanske snarare välkommen in i Harrys Styles sinne.