Vill diskutera monogami – men Tuva Novotnys nya relationsdramakomedi blir en kändisparad utan mening.
Dramatiskt om svenskt par – och fransk film på ”hög” nivå erbjuds på Folkets Hus. Diorama I Tuva Novotnys stjärnspäckade Diorama träffas Frida och Björn i ...
Gustave Eiffel var känd som en briljant ingenjör redan innan han tog sig an att skapa något monumentalt till världsutställningen i Paris år 1889. - Läsarbilder - Bostäder
Är det verkligen så dåligt att skilja sig? Och vad kan djurriket lära oss om parrelationer? I sin nya film "Diorama"…
- Nyhetsbrev med de senaste nyheterna – direkt i mejlen varje dag. Ett antal år och tre barn senare har vardagen gjort sig påmind och äktenskapet är på väg utför. Läs dina lokala nyheter för 8 kr/vecka i 8 veckor - du betalar 32 kr/månad. Därefter tillsvidare 129 kr/månad.
Tuva Novotnys ”Diorama” är en lekfull och folkbildande dramakomedi som utforskar vår längtan efter tvåsamhet. Niklas Wahllöf har träffat regissören för att ...
Är man deprimerad kan man få hjälp, och om man har en deprimerad relation så kanske man också kan få hjälp. Jag ser det som ett ständigt lärande. – Och det är väl jätteintressant att när elever i en studie fick frågan vad de ville lära sig mer av i ämnet sex och samlevnad i skolan var det: Hur får man en relation att hålla ihop? Vi ska här inte svara på om Frida och Björn lyckas få till det till slut. – Huvudfrågan här är helt enkelt: Om vi kan lära oss mer om de biologiska och kemiska processerna inom oss kring kärlek och tvåsamhet, då kanske vi också kan lära oss att justera dem. Nu finns det en biologiskt tvåsam programmering inom oss – så vad ska vi fylla den med? Hur hanterar vi inom relationens ramar de känslor som kommer och går? Det är här lärandet kommer in. Det finns en stor sorg om man inte ingår i det monogama tvåsamhetsprojektet, en känsla av misslyckade av om man inte riktigt får till det. Men jag tror att många lider av att inte ens våga ta upp vad man känner, att vara öppna med att de kanske tänder på någon annan – något de inte ens behöver agera på. Men det kräver ju ett förnuftigt samtal som är jämlikt. Hemligheter trivs vi inte så bra med, att känna oss dumma eller utanför. Så det handlar om samtycke, helt enkelt. Det ligger alltså en lång idéprocess och åratal av forskning bakom ”Diorama”. Sedan intensivt arbete med kostymörer och maskörer, förutom allt som ingår i själva spelfilmsdelen. – Jag ser det här som folkbildning. Om sådant som hur dopaminnivåerna stiger när man möter en partner och sedan droppar massor när relationen till denna har blivit vardag. Den lilla scenen illustrerar huvudtemat i Tuva Novotnys spelfilm ”Diorama” som också har inslag av dokumentär och just antropomorfierad, illustrerad vetenskap.
Det ÄR roligt att Tuva Novotny ser på mänskliga relationer som utställningsobjekt, men hennes känsla för personregi och iakttagelseförmåga av mänskliga ...
Att sen plötsligt kastas in i en lång och släpig scen med en lejonhona som är less på sin hane är en märklig och inte särskilt angenäm upplevelse. På samma sätt som i den hyperrealistiska debutfilmen ”Blind spot” (gjord i en enda tagning) ligger Novotny nära vardagen. En neandertalare på jakt, en uppstoppad björn med en lax i käften eller varför inte de dammiga skyltdockorna på Nordiska museet som firar midsommar iklädda folkdräkt med lika dammiga, lackerade gräddtårtor?
RECENSION. Det färgstarka relationsdramat ”Diorama” är ambitiöst och lekfullt. Men trots att Tuva Novotny har en uppenbar talang för personregi är det svårt ...
Den som hoppades på en ny ”En man som heter Ove” gjorde det förgäves. Ingen distributör vågade sätta upp den på svensk bio. Med en handfull skådespelare och autentisk sjukhuspersonal skapade Novotny gastkramande vardagsdramatik med säker hand.
Varför är längtan efter tvåsamheten så stark? Den frågan undersöker Tuva Novotny i en dramakomedi som kastar sig mellan åkersorkar, forskning om dopaminer .
Metadiskussionen bryter bara in där man behöver en paus i relationsdramat. För det snörvlas och bölas till den här filmen. Men jag är tacksam över att jag förberedde med näsdukar pang i målgruppen som jag är som exakt varje morgon vid förskolelämning ifrågasätter alla mina livsval.
Tuva Novotny nya relationskomedi ”Diorama” mixar kärlek och naturvetenskap i jakt på sanningen om tvåsamheten.
”Det susar i säven” möter ”I fablernas värld”. Å andra sidan stelt och museidammigt när professionella hjärnforskare kallas in för ett superseriöst minisymposium mitt i den naivistiska scenografin. Jag hade gärna sett betydligt mindre av populärvetenskapliga utflykter och mer fokus på gestaltningarna av den mänskliga relationsproblematiken, den som utgår från fokusparet Björn (David Dencik) och Frida (Pia Tjelta). Vi följer dem över drygt tio år, från partyknarkigt förälskelserus bland coola, festliga polare till ett brutalt uppvaknande i tre-barn-senare-och-och-vem-ska-dammsuga-verkligheten. Det är också det som Tuva Novotny försöker göra i sin tredje långfilm när hon vill skärskåda den stressutsatta tvåsamheten. En levnadsform som de flesta eftersträvar och som finns inbyggt som ideal i vår natur, men som många har svårt att leva i. Novotnys berättargrepp att sätta på sig naturvetenskapliga glasögon och nörda ner sig i dopaminnivåer och oxyticinpåslag för att se gamla frågeställningar i ett nytt ljus är definitivt ett fräscht tilltag. Under det tidiga 1800-talet uppfann den franska fotopionjären Daguerre dioramat – ett arrangemang med föremål i förgrunden och en målad eller bildsatt fond. Bevisföremål nummer ett är förstås skilsmässostatistiken, det vill säga att 60 procent av alla äktenskap slutar i uppbrott.
Med filmen ”Diorama” vill Tuva Novotny få oss att ifrågasätta det monogama kärleksidealet – Dagens ETC:s Kristin McMillen möter världsstjärnan för ett ...
Det kan vara bra att påminna sig om det, och att inte tro att man kan allt om den andra, för det gör man inte. Det finns faser när man tycker att man är ihop med världens tråkigaste människa, och själv känner sig som världens tråkigaste. Men om man bara hittar rätt trigger så kan man återupptäcka att det är en människa i ständig utveckling med en massor av spännande sidor, Ibland kan det vara att man ser att någon annan tittar på ens partner. När någon säger att den ska separera så säger folk: ”Å vad tråkigt”. Men det kanske är det bästa som har hänt? Eller om man känner attraktion till en annan än sin partner – det kan ju vara en sak som ger ens relation något! Vi behöver en annan kommunikationsform för det här som inte är så präglad av stigman. Även om man tycker att man känner en människa helt så gör man inte det. Ingen relation är enkel hela vägen. Och det är det som är poängen. Det kommer inte att vara en enda partner på en vit springare och sedan lever ni lyckliga tills ni dör. Det kommer att vara svårt, bumps on the road, men det är normalt, säger Tuva Novotny. – Det är två saker: Vad är lycka? Jag tror att det är just där många hamnar snett, det blir svartsjuka. Det är extremt svårt att hitta intimitet mellan jobb, middagsbråk, förskolelämningar och komma iväg-kaos i hallen. – Tänk om alla hade den grundtryggheten och den kommunikationen som ni verkar ha. Det är för mycket, tycker Tuva Novotny. Hon pratar eftertänksamt och så tyst att det knappt räcker med högsta volym på diktafonen när jag ska skriva ut hennes citat. Varför hänger vi fast vid föreställningen att man ska ha bara en enda partner i hela sitt liv?