Clara Henry

Måns Zelmerlöw hade rätt. När Cyberninjan tvingas ta av sig masken skriker artisten högt av glädje. – Ja, jag blir så glad! ”Masked singer” har slagit ihop ...

Någon som har skrivit en bok vet jag, någon som har sjungit med mig och någon som var en late bloomer, Jan Johansen. Det var trumpinnar med också och han var ju trummis först. – Jag tror att det är E-type vi ser där, kompisen. Jag har hört dig sjunga en nationalsång förut och blev ruskigt imponerad. – Jag känner ju Kalle Moraeus också lite grand och jag känner igen honom även när han är maskerad. – Du är så bra Spelmannen, en av Sveriges absolut bästa röster. Jag tror att vi alla är överens om att det är Kalle Moraeus som sitter där, och så har de träffat kungen. Om du är Usain Bolt i en hundrametersfinal så är jag kanske den okände belgaren på bana två. Sist du var med kära sjöjungfru så sjöng du väldigt djupt och jag tänkte att du är kanske en kille ändå. Men det är du nog inte så din kompis som sitter där, det tänker jag är någon form av kollega på Dramaten där du har jobbat. Jag måste först säga vilket härligt nummer, du blommade ut och det var underbart, skitsnyggt. Jag har till och lärt mig att göra ett klipp (plockar fram en sax). Alltså Mjukglassen jag dör för dig, du är så bra och du gör så bra låtval och du är så bad ass och samtidigt asgullig. Och det skulle ju då kunna vara en kollega, radiopratare, Clabbe af Geijerstam. Kan det ha varit det? – Samma här, jag lever min dröm just nu, den jag hade som barn.