I Aftonbladet Kultur skrev fredsforskaren Frida Stranne att hon redan en vecka in i Rysslands invasion av Ukraina fick k.
För det andra behövs i dag inte alls några nyanser: den ryska invasionen bör villkorslöst beskrivas som en ren aggression, punkt slut. Vissa liberaler försökte med samma vals under Irakkriget. Invasionen var ett misstag, harklade man plikttroget fram, men ägnade övrigt utrymme åt att visa på Saddam Husseins brott för att grumla amerikanernas skuld. Huvudaktören är ett hycklande västligt ”vi” – ordet används ett trettiotal gånger – och i viss mån Ryssland. Detta monolitiskt vaga ”vi” är visst hjärntvättat och borde se sig självt i spegeln. För det första ses Irakkriget knappast som nödvändigt i väst, varken nu eller då. Det är i huvudsak sett som ett blodigt misslyckande, som vi ska fortsätta att påminna om. Stormakternas intressesfärer må vara realiteter att förhålla sig till, men bör inte erkännas någon som helst legitimitet. Vissa ser jämförelsen som en whataboutism, men jag tycker att den är stimulerande.
Tänk att vara så förblindad av USA-hat att man helt missar den ryska imperialismen, och att hotet mot freden i dag kommer från Moskva.
Frida Stranne skriver långt om amerikanska soldaters krigsbrott i Irak – som har fördömts och debatterats i snart tjugo års tid – men nämner inte vad de ryska soldaterna gör sig skyldiga till i dag. I Strannes värld är Ukraina inte ett fritt, demokratiskt land, som har en absolut rätt att bestämma över sin framtid. Då finns ju ingen anledning att slå till mot just Ryssland med hårda sanktioner. Då ska man minnas att säkerhetsgarantierna som Putin bad om i december innefattade att Sverige och Finland skulle ge Moskva vetorätt över vår säkerhetspolitik. Att vi borde ha undanhållit bilderna på döda civila med bakbundna händer från de svenska läsarna? Rysslands anfallskrig är ett flagrant brott mot FN-stadgan. Om man verkligen eftersträvar den stabila, internationella ordning som Stranne efterlyser bör man ge fullt stöd till Ukrainas självförsvar.