Copernicus Climate Change Service släpper idag sin årliga rapport European State of the Climate om klimatvariationerna 2021 i Europa och globalt.
ECMWF driver två tjänster från EU: s Copernicus Earth observationsprogram: Copernicus Atmosphere Monitoring Service (CAMS) och Copernicus Climate Change Service (C3S). De bidrar också till Copernicus Emergency Management Service (CEMS), som genomförs av EU:s gemensamma forskningsråd (JRC). European Center for Medium-Range Weather Forecasts (ECMWF) är en oberoende mellanstatlig organisation som stöds av 35 stater. Copernicus är en del av Europeiska unionens rymdprogram, med finansiering från EU, och är dess flaggskeppsprogram för jordobservation. Under 2021 fortsatte de globala koncentrationerna av koldioxid (CO2) och metan (CH4) att stiga. Jämfört med 2020 var de arktiska temperaturerna mindre extrema, och stora delar av Sibirien var kallare än genomsnittligt, särskilt i början av året. Intensiva skogsbränder i det subarktiska Sibirien ledde till att rök spred sig över den arktiska regionen. Lägre vindhastigheter än genomsnittet i delar av västra och centrala Europa ledde till en minskning av potentialen för vindkraftsproduktion. Uppskattningar från satellitdata visar att koncentrationerna av CO2 har ökat med cirka 2,3 ppm och CH4 med cirka 16,5 ppb. Konferensen öppnas av Mauro Facchini, chef för jordobservation vid generaldirektoratet för försvarsindustri och rymd, Europeiska kommissionen. - Den årliga havsytans temperatur (SST) i stora delar av Östersjön och östra Medelhavet var den högsta sedan åtminstone 1993. Att sammanställa rapporten är resultatet av ett enormt stort samarbete mellan alla Copernicus-tjänster, våra partners och många klimat- och väderexperter över hela det internationella samfundet, inklusive nationella meteorologiska och hydrologiska tjänster, universitet, forskningsinstitutioner och privata enheter.” Den europeiska våren 2021 var svalare än genomsnittet, även om vissa delar av Europa fick en tidig start på våren följt av sen frostnätter vilket i sin tur påverkade jordbruket. Rapporten bekräftar att de senaste sju åren globalt sett varit de varmaste någonsin men med 2021 bland de kallare av dessa samt att den genomsnittliga globala havsytans temperatur (SST) för 2021 var den sjätte eller sjunde varmaste sedan 1850. Det finns dock en tydlig ökning globalt både över land och hav jämfört med förindustriella nivåer, där den globala ytlufttemperaturen har ökat mellan 1,1 och 1,2°C. Väderfenomenet La Niña i början och slutet av året innebar att havsytans temperatur 2021 var svalare globalt än under de senaste åren, vilket i sin tur påverkade ytlufttemperaturerna över land och hav.