Kalla

Först nu tillåter sig Charlotte Kalla att titta tillbaka. Vad hon ser är en lång och makalös skidkarriär. DN möter stjärnan inför sista SM-loppen i Piteå.

– Ja, det är det jag tror att jag kanske kommer sakna som mest. Just att det var väldigt specifikt och mätbart. Här kunde jag verkligen få en check på var jag stod rent formmässigt. Där vill man inte ha något störningsmoment. Det ska vara jag – och träningen.” Men det finns ju en ganska stor okunskap även i samhället i stort om det, hur svårt det kan vara, även om man inte är elitidrottare. ”Det här är ju sådana där pass som jag kan längta till men också ha en sådan otrolig ångest för. För att jag vet att det kommer vara så fruktansvärt jobbigt. 13 juli 2017, Käymäjärvi: Med sin då femåriga kusin Solveig. ”Jag har alltid haft starka band till mina rötter. Det är härligt att få komma hem till norr. Det var en av de gånger jag kände väldigt mycket tvivel inför en start. – Att resan är lika viktig som resultaten. ”Inför hade jag varit nervös. Jag blickade ut genom hotellfönstret och såg den här ringlande ormen av människor som var på väg mot Lugnet. Jag fick dra för gardinerna. Men nu … det känns galet med tanke på hur säsongen har varit.” 15 februari 2010, Vancouver: Första OS-guldet. ”Det här var ju lite overkligt, min första OS-start… att få ta hem guldet. Men nog har jag blivit nervös ibland. På ett hotell i Piteå sitter Charlotte Kalla och bläddrar igenom en hög med DN-fotografen Jonas Lindkvists bilder.