Många i dag ställer bara frågor och struntar i svaren. Det gör inte hon – som i söndagens intervju med Nick Hornby.
Jag tar för givet att Jessika Gedin har en bunt nedskrivna frågor som hon lagt i en speciell ordning, men det är när hon lämnar protokollet och improviserar, beroende på svaret, som själva magin uppstår. Efter utflykten återvänder hon till sina tryggare frågor på ett papper. Alla bra intervjuer, och särskilt de televiserade, görs av journalister som är riktigt bra på att lyssna. Lyssna är inte längre på modet. På tv vill de helst att en bra intervju ska se ut och låta som ett underhållande och lättflytande samtal – som det inte är, och aldrig blir – eller så ska den vara faktaspäckad med precisa frågor. I intervjun med Nick Hornby (på länk från London) lyckas Jessika Gedin få honom att bli intresserad. Resultatet är givetvis väldigt beroende av intervjuoffret – jag har intervjuat många musiker, skådespelare, filmare, författare som ser ut, och pratar, som om de motvilligt blivit släpade till schavotten.