Manchester United

Historien upprepar sig för Ralf Rangnicks Manchester United. För femte gången på tretton matcher under tysken misslyckas United med att vinna trots att.

Därefter är han mest bara dålig. Ovän med bollen och otajmad de gånger det faktiskt finns en löpväg in bakom motståndarnas backlinje. Det som händer sedan är att han blir väldigt nonchalant följt av ett chockerande dåligt avslut. Är överlägset bäst av de offensiva i presspelet. I slutskedet väljer Rangnick att skifta till 4-4-2 med Pogba och Bruno Fernandes som centralt mittfält. Rangnick pratar väldigt ofta om kontroll. I rätt roll är det inget problem. McTominay är som bäst när löper över enorma ytor, jagar boll och följer med in i offensivt straffområde. I rollen han nu har förväntas han vara den som kontrollerar spelet med ett disciplinerat positionsspel kombinerat med ett snabbt och precist passningsspel. Effekten av formationsskiftet blir istället kaos, vilket jag tror att alla kunde förutse. Pogba och Bruno har många förtjänster som fotbollsspelare. Är så otroligt långsam och det försätter oss ständigt i problem. Det är inte bara att laget spelar dåligt och att fotbollen är tråkig. Tittar vi runt i truppen är det svårt att hitta spelare som går att tycka om. Resultatet blir att McTominay då och då går bort sig på offensiv tredjedel. Defensiven lämnar mer att önska, liksom det lilla extra på offensiv tredjedel. Kollektivet är omöjligt att gilla.